Läsestycken:
Hes 40:2-4, Hes 43:10-11, Joh 1:1-4, Joh 1:14, Joh 1:51.

Guds gensvar till en nedåtgående trend
Vi har observerat och tagit fasta på att när Guds tanke representerad i templet och i Jerusalem övergavs och gick förlorad och när härligheten hade farit därifrån gavs Hesekiel att skriva ner en syn som visade ett nytt himmelskt hus, ett hus som i varje detalj definierades av Himlen och i allt höll Himlens mått. På samma sätt förhöll det sig när församlingen i den första tiden hade förlorat sin renhet, sannhet och kraftfullhet, sin himmelska karaktär och ordning.
När Nya Testamentets tidiga dagars första härlighet höll på att försvinna såg den Helige Ande till att Johannes kunde visa fram en ny, underbar, himmelsk, andlig presentation; Herren Jesus Kristus som person. Det är denna nya himmelska presentation av Kristus som vi har i hans evangelium, i hans brev och i Uppenbarelseboken. Och vi måste komma ihåg att det evangelium som Johannes skrev praktiskt taget är det sista som skrevs bland Nya testamentets skrifter.

Det är tänkbart att den verkliga innebörden av detta inte har drabbat oss med sin kraft och sitt eftertryck. Vi tar fram evangelierna så som vi har dem arrangerade i Nya testamentet och omedelbart förs vi tillbaka med deras hjälp till de dagar som var Herrens tid här på jord. När vi läser evangelierna är det detta tidsperspektiv som vanligen gäller. Allt övrigt material i Nya testamentet är något som i tid ligger längre fram när vi läser evangelierna, både själva skrivandet och historieförloppet – allt ligger i framtiden. Detta är närmast oundvikligt, men vi behöver försöka göra oss fria från detta synsätt.

Av vilken anledning skrevs johannesevangeliet? Skrevs det enbart som en redogörelse för Herren Jesu liv här på jord för att finnas där jämsides med två eller tre andra liknande vittnesbörd, för att finnas bevarat som historieskrivning. Är det detta texten är till för? Detta är, i det stora hela, allt som de flesta av oss ser. Evangelierna läses som ett studium i Jesu liv så som det såg ut. Det är nog så bra, men jag vill kraftigt understryka att detta inte alls är den Helige Andes huvudsakliga anledning till att inspirera till skrivandet av evangelierna. Detta är i särskild grad sant när det gäller den text som Johannes åstadkom så långt efter allt annat, alldeles vid slutet.
När Johannes arbetade med sina sista rader hade de andra apostlarna sedan länge flyttat till härligheten. Han skrev sitt evangelium när den nytestamentliga församlingen, som vi nämnde, hade förlorat sin ursprungliga form, kraft och sitt andliga liv, sin himmelska karaktär och sin gudomliga ordning. Det skrevs mitt under de omständigheter som tecknas i budskapen till församlingarna i Mindre Asien i öppningsavsnittet i Uppenbarelseboken och som så tydligt kommer till uttryck i hans brev.

Vilket syfte fanns i blickfånget? Det finns här, så som Johannes skriver; tingen är inte längre sådana som de var, inte så som Gud hade tänkt sig. De representerar inte längre Guds tanke i och för hans folk. Ordningen, den himmelska ordningen hade brutit samman och höll på att falla sönder än mer. Den himmelska naturen hade gått förlorad och hade bytts ut mot något jordiskt, vilket nu begynte ta form i församlingen. Det sanna livet var på väg att försvinna och härligheten höll på att ge sig av.
Gud reagerar på denna situation med att på nytt presentera sin Son efter ett andligt och himmelskt sätt. Det är just detta som är Johannes särdrag, det himmelska och det andliga. Är inte detta sant? Så är det verkligen; här har vi ett förnyat framhävande av Sonen. Se på detta nya sätt att lyfta fram Sonen. Här är det inte bara fråga om Jesus från Nasaret. Här har vi Människosonen, Guds Son, Gud uppenbarad och manifesterad i en människa, kommen ur evigheten och bärande på sammanfattningen av all den gudomliga fullheten för att hans folk skulle kunna se.

Sålunda måste vi ta oss fram till Den Helige Andes utgångspunkt sådan den finns i Johannes evangelium och i hans andra skrifter, för att kunna fånga detta att Guds väg till ett återställande - då hans ursprungliga och fullständiga tanke har gått förlorad och när den himmelska uppenbarelsen har försvunnit, när den himmelska härligheten har dragits tillbaka – är att återigen föra in Sonen i blickfånget. Det innebär inte att bli förd tillbaka till församlingen som metod eller till evangeliets och lärans innehåll men att få se Sonen. Guds sätt är att återigen föra Kristus i hans himmelska fullhet inom synhåll för hans folks hjärteögon.

Detta är det svar som vi finner hos Johannes på det tillstånd som möter oss i Nya testamentet, vilket så tydligt visar att församlingen höll på att förlora sin himmelska ställning, att varjehanda företeelser släpptes in, att alltsammans höll på att bli jordiskt. Vad kommer Gud att göra? På vad sätt kommer han att rädda sina syften vilka ser ut att vara så förfärande nära att gå förlorade? Han för in Sonen i synfältet igen. Kom ihåg att Guds svar på varje avvikande rörelse alltid finns i Sonen. Om avvikelsen kommer till uttryck i världen när den nu rör sig hän mot Antikrist (Guds svar på Antikrist kommer att vara Kristus i den gudomliga härlighetens fulla glans), eller denna rörelse finns i församlingen i form av nedgång och avfall – Guds svar finns alltid och endast i hans Son.
Detta är innebörden av öppningsorden i Uppenbarelseboken. Församlingen har förlorat sin plats, härligheten har försvunnit men Gud bryter in med en presentation av sin Son. ”Jag är den förste och den siste och den levande. Jag var död, och se, jag lever i evigheternas evigheter och har nycklarna till döden och helvetet.”

Så presenteras Kristus. Sedan mäts och bedöms allt i ljuset av denna Himlens människa med hjälp av den måttstock som han håller i sin hand. Detta är egentligen tillräckligt, om vi kunde få syn på det och ta det till oss. Allt av Gud, som rör oss, förmedlas genom en hjärtats uppenbarelse av Herren Jesus. Guds väg till ett återställande av hans ursprungliga och fullständiga tanke är inte, som jag sagt, att vi försöker att hitta någon metod eller teknik fördold i Nya testamentet. Det duger inte med ett återskapande av nytestamentlig ordning. Det kommer inte genom bekännelse till Nya testamentets sanning och lära. Detta är endast företeelser som kan användas som ett yttre ramverk, men de kan aldrig i sig själva garantera liv, kraft eller härlighet.

Det finns mycket här i världen som bär Nya testamentets lära, dess metod och ordning, men som inte är något annat än ett kallt och dödande ramverk. Livet och härligheten finns inte med. Hänryckningen saknas. Nej, Guds härlighetsväg finns i Sonen. Guds livsväg återfinns i Sonen. Guds väg till kraftfullhet finns i Sonen. Guds väg för att lägga ner av den himmelska naturen finns i Sonen. Och detta är Johannes evangelium i några få ord, det som Gud säger där. Allt finns i Sonen. Det som måste ske, som verkligen måste ske är att vi ser Sonen. Och om du ser Sonen utifrån Guds öppnande av dina ögon kommer allt övrigt att följa på det. Detta är, återigen, Johannes evangelium.

”Hur öppnade han dina ögon?” Vem gjorde det? Hur gjorde han det? Mannens gensvar till och reaktion på utfrågningen var denna: Ni frågar mig om teknik och metod. Jag kan inte ge er något sådant, jag kan inte förklara. Men jag bär på verkligheten, själva erfarenheten, och det är det enda som betyder något. ”Ett vet jag, att jag som var blind nu ser.” Ljus kom genom liv. ”I honom var liv, och livet var människornas ljus.”
Vi vill inte endast kunna beskriva sanningen i dess tekniska mening, att definiera, utlägga och utveckla allt som hör till. Detta kommer inte i första rummet. Allt har sin början i liv som ger ljus och detta finns i uppenbarelsen av Sonen. Om jag måste summera och sammanfatta så ska det göras så här: Gud har för det första låtit allt som hör till hans väsen inneslutas i Sonen och det är därför inte möjligt att känna Gud eller äga något av Guds vid sidan av Herren Jesus, Guds Son. Gud har fastställt detta, det är slutgiltigt, här har Gud satt punkt.

Kristus känd endast genom uppenbarelse
Det andra är att det inte är möjligt att äga något av eller känna till något om den fullhet som Gud har inneslutit i sin Son vid sidan av den Helige Andes uppenbarelse av detta i en människas inre. Det måste ske som ett mirakel utfört av den Helige Ande i var och en, man eller kvinna, om de ska kunna lära förstå något av det som Gud har lagt i förvar i Kristus. Detta, återigen, summerar Johannes evangelium. En av dess centrala bilder är ju den blindfödde mannen. Han hade aldrig kunnat se. Här är det inte fråga om ett återställande av något som en gång var. Här är det fråga om ett nyskapande – att ge syn. Det är något helt nytt.
Det kommer att vara som en helt ny värld för denne man. Hur han än har gissat, fantiserat, försökt föreställa sig eller fått beskrivet för sig kommer själva seendet att utgöra en helt ny begynnelse. Det kommer att vara ett absolut mirakel, vilket producerar en helt ny värld och alla hans gissningar om hurudan den världen kunde se ut och vad den innehöll skulle visa sig vara särdeles otillräckliga när han nu verkligen ser. Inget kan ses och iakttas utan detta inre mirakel.
1. Gud har låtit allt vad han är inneslutas i Sonen.
2. Ingen kan lära känna något av detta på något annat sätt än genom uppenbarelse.
”Ingen känner Sonen utom Fadern. Inte heller känner någon Fadern utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för.” Matt 11:27. Denna uppenbarelse ges endast därför att Sonen valt att uppenbara.

Uppenbarelse sammanlänkad med vardagssituationer
Detta är den tredje punkten. Gud låter alltid uppenbarelsen av honom själv vara sammankopplad till sammanhang och situationer av praktisk karaktär. Jag vill att du griper tag i detta. Gud ser till att uppenbarelsen i och genom Sonen har en direkt länk till en verklig livssituation. Du och jag får aldrig uppenbarelser annat än sådana som är kopplade till vardagens nödvändigheter. De kommer inte som ett enkelt stycke information. Det är just bara upplysningar, inte uppenbarelse. Vi får inte tag på det genom studier.
När Herren gav mannat i öknen – en bild av Kristus som brödet från Himlen – satte han upp som strikt regel att inget utöver det absoluta dagsbehovet skulle samlas in. Om man överskred det omedelbara behovets gräns skulle man drabbas av sjukdom och död. Mannats princip, mannats lag är att Gud låter uppenbarelsen av sig själv i Kristus vara länkad till de praktiska nödvändigheternas situationer. Detta innebär att verklig uppenbarelse inte egentligen kan förmedlas som lärosatser, som teorier eller tolkningar, som ting och företeelser. Detta betyder att Gud kommer att placera dig och mig i situationer där endast en uppenbarelse av Kristus kan hjälpa och rädda oss.

Du lägger märke till att apostlarna tog emot sina uppenbarelser för församlingen i praktiska situationer. De träffades aldrig i runda-bords-konferenser för att lägga fast lärosatser och församlingsordning. De gav sig i kast med uppgiften och försattes snart nog i pressande, prekära situationer och mitt i dessa sammanhang som skapade press intill desperation var de tvungna att söka Gud för uppenbarelse.
Nya testamentet är en synnerligen praktisk skrift därför att den är född mitt i pressande situationer i vilka Herren gav ljus. Kristi uppenbarelse i svårigheterna håller Kristus levande, skulle man kunna säga. Det är det enda sättet på vilket Kristus verkligen är levande inför sina egna. Du förstår nog vad jag menar.

Detta är anledningen till att Herren ser till att vi befinner oss i akutsituationer som har omedelbar verklighetsförankring. Herren är emot att vi gör sanningen till teori eller använder den som en metod. Låt oss överge allt vad tekniker heter som varande något i sig själv och ta till oss detta att fastän Nya testamentet innehåller tekniker och sätt kan vi inte bara plocka ut dem och försöka tillämpa dem. Vi måste föras in i nytestamentliga situationer och omständigheter för att kunna ta emot en uppenbarelse av Kristus som svarar upp mot dessa situationer.
Sålunda är den Helige Andes sätt detta att föra oss in i levande, faktiska omständigheter och behov i vilka endast en färsk insikt om Herren Jesus kommer att fungera som instrument till vår befrielse, vår frälsning, vårt liv och sedan ge oss – inte en uppenbarelse om sanningen som ett knippe fakta – men en uppenbarelse av honom som person, ny insikt om personen så att vi börjar se Kristus på det sätt som verkligen betjänar våra behov. Vi hämtar inte kraft ur ett ”det” men hos Honom.

Han är Ordet. ”I begynnelsen var Ordet.” Innebörden i denna benämning är att Gud har gjort sig själv förståelig för oss i en person, inte genom en bok. Gud har inte främst skrivit bok, fastän vi har Bibeln. Gud har skrivit en Person. I en av sina små skrifter har A. B. Simpson tagit med följande illustration. Han säger att han vid ett tillfälle fick se Förenta Staternas konstitution vilken hade skrivits på pergament. Han kunde stå böjd över den och läsa varje detalj i den. Men när han drog sig bakåt ett stycke för att betrakta den kunde han endast se George Washingtons ansikte avteckna sig på pergamentstycket. När han böjde sig fram igen förstod han att texten hade formats så att ett växelspel mellan ljus och svärta formade Washingtons ansikte.
Det är så det är. Gud har skrivit ner uppenbarelsen av sig själv. Men den finns i hans Sons person, han som är huvudet för allt. Himlens konstitution utgestaltas inte på något annat sätt än i en person, Guds Son. Du kan inte bära med dig Himlens konstitution utom genom att ge rum för Kristus. Himlens konstitution är Personen formad i Guds Son.

Detta är endast ett vittnesbörd, en enkel bekännelse till dessa ting. Jag har en förhoppning om att du tar fatt i dessa fakta och går till Herren med dem. Be inte om ljus som om det vore något i sig, be om en växande insikt om Herren Jesus. Detta är vad som fordras. Detta är den enda levande vägen att lära känna honom. Och kom ihåg att Gud alltid låser upp denna insikt om sig själv i Kristus till en praktisk vardagssituation. Detta har egg åt två håll. Vi måste befinna oss i dessa faktiska omständigheter. Den Helige Ande kommer, om vi nu vilar i hans händer, att föra oss in i ett sådant sammanhang vilket kommer att göra det nödvändigt för oss att skaffa ny insikt om Herren. Detta är det ena. Det andra är att om vi befinner oss i omständigheter som är väldigt pressande och besvärliga, då befinner vi oss just i ett sådant läge där vi verkligen kan be om en uppenbarelse av Herren.